Vi lever, vi lever!
Hej gott folk!
Risk for langt inlagg idag, sa om du i likhet med allas var Tomas somnar varje gang han lasar mer an hundra sammanhangande ord, las i etapper! :)
Det har varit lite tungt ett vecka eller sa nu, men vi lever. Forklaring kommer, men forst maste jag ju beratta hur det loste sig med parkerna i Orlando. Vi blev forbannande over att det fanns for manga att valja pa, akte ut och korde bil tills vi stotte pa nagot bra. Kennedy Space Center! Hur bra som helst och riktigt intressant.
Efter rymdstallet korde vi raka vagen ner till Miami for att aka pa kryssningen. Det var da all misar borjade. Vi kom till hamnen, lamnade ifran oss vaskorna till personal som skulle ta dom ombord pa fartyget. Da insag jag att passet var i den vaskan. Jag har under resan haft mitt pass i den storre vaskan, for att jag inte ville bara med mig passet hela dagarna nar vi anda bara skulle vara i samma land. Eftersom vi ju bara skulle ga ombord pa fartyget och inte ta oss till nagot annat land forran om nagot dygn sa kandes det hyfsat tryggt anda. Annu skonare kandes det nar vi sag skyltarna om att man skulle ta fram biljetterna och ID. Hade ju korkortet pa mig och killen i kontrollen sa att det inte var nagot problem. Vi tog oss igenom resten av sakerhetskontrollerna, anda till en liten disk dar dom ville se ID och biljett igen. Denna gangen ville dom ha pass. Forklarade som det var och fick till svar att det var inget problem, dom skulle fixa dit vaskan. Tur att jag har en sjalvlysande vaska och att jag hade fyllt i alla lappar med namn och hyttnummer som blev fastklistrade pa vaskan. Dessutom, skont att vi var dar i tid (3 timmar innan avgang), samtidigt som jag irriterade mig pa att jag strulat till det. Vi blev visade till ett rum nagra meter bort dar vi skulle vanta en stund. Vi vantade och vantade. Vantade en stund till. Tillslut borjade vi bli lite nervosa och allt mindre folk borjade befinna sig i terminalen. Sa smaningom kom en man ur personalen och berattade att vaskan var forsvunnen, men det var bara att vanta en stund till. Tick tack. Vi fick inte sa mycket information under tiden, men 90 min innan avgang kom samma man och forklarade lite nervost att vaskan verkligen var forsvunnen och att det inte skulle bli nagon ombordstigning utan vaskan. WHAT? Vantade ett tag till, ingen vaska.
Det hela slutade med att vi inte fick komma ombord, inte fick vi heller nagra vaskor eftersom dom var forsvunna. Vi blev tillsagda att komma tillbaka nar fartyget atervande en vecka senare. Dessutom var vi tvunga att ga ut darifran for dom skulle stanga. Nummer till taxi och ambassaden fick vi. Tack. Med kladerna vi hade pa oss, bors och en telefon batteri och laddade borjade vi promenera mot centrum . En man som sett oss i kontrollerna undrade vad som hade hant. Vi forklade och fragade hur langt det var till narmaste 7-Eleven. 10 kilometer eller sa. Han skulle samma vag och hade stor tom bil. Tyvarr fick han enligt policyn inte hjalpa oss sa lange han var i narheten av hamnen. Skulle nagot handa sa skulle vi ju stamma kryssningsforetaget pa massa miljoner och sa. Han tyckte synd om oss anda och letade fram nagon annan som erbjod oss lite lift. Det visade sig vara en riktig hjalte som spenderade en hel kvall med att skjutsa omkring oss for att hitta ett perfekt stalle att bo pa. Omradet vi hade borjat traska mot visade sig vara ett omrade man bara akte igenom valdigt fort och med lasta dorrar om man inte ville bli ranad.
Vi letade reda pa narmaste affar och kopte tandborstar och sant innan vi gick till rummet och surade. Forsokte kopa linser ocksa men det gick ju inte utan alla papper. Jag kom da pa att jag kunde ju kopa linsvatska och anvanda samma linser flera dagar. Det fick jag inte kopa eftersom dom misstankte att jag skulle anvanda endagslinserna flera dagar. Da skulle jag ju kunna stamma optikern. Det var ratt deppigt den kvallen. Manga olyckliga omstandigheter, men hade ju bara tagit ur passet innan hade det ju inte varit nagot problem. Dalig somn den natten.
Efter ett tag kom vi fram till att skulle vi leva utan alla saker sa kunde vi lika garna gora det pa stranden. Vi borjade traska mot havet och gick igenom ett av alla omraden med ENORMA hus. Kan man ens kalla det hus? Palats? Hur som helst sa hittade vi ett riktigt bra rum vid stranden dar vi bodde 4 natter. Var kost bestod av burkmat och nudlar. Vidrigt, aldrig mer!
Nast sista kvallen sa tankte vi ga ut och kolla nattlivet en stund, traffade pa en kille som salde blinkade solglasogen och annat skrap. Han var fran Uganda och hur trevlig som helst. Han skulle in mot centrum, dar all fest var. Vi hade ju inget annat for oss sa vi fragade om vi fick folja med och vara levande skyltdockor for det han forsokte salja. Det slutade med att hans overordnade kom och hamtade oss i en grymt fin Jaguar och skjutsade oss dit vi skulle. Vi var livradda hela vagen. Dom sag ut som riktiga maffiakillar och sag livsfarliga ut. Vi satt helt tysta, anda tills en av dom fragade ; Are you selling? Menar han vapen, knark eller blinkande solglasogon? Eeeh...No? Marknadsforingen blev riktig succe och alla kom fram och var hemskt imponerande. Tyvarr var ingen sugen pa att betala, men var van bytte till sig massa cigaretter istallet. Efter en timme eller sa, ringde han maffiakillarna igen och lamnade tillbaka sakerna for att ta oss runt i stan istallet. Fulla med blinkande prylar sa yrade vi omkring anda tills tidig morgon. En av dom basta festkvallarna hittils i livet, utan tvekan!
Projektet dagen efter var att ta sig typ 3 mil till flygplatsen for att hamta ut bilen vi hyrt. Vi sov ut och tog det ganska lugnt. Hur lange kunde det ta liksom? SEX TIMMAR! Vi fick byta buss typ hundra ganger. Att bussarna stannar var femte meter eller sa gor det ju inte smidigare precis. Men vi kom fram tillslut och fick en glad overraskning. Vi hade hyrt billigast mojliga bil eftersom vi hade en ratt sa dyr forra gangen. Det visade sig att uthyraren hade hemskt manga convertibles over och fick behova bara lagga till nagon hundralapp for att fa en storre bil utan tak. Vi fick dessutom valja vilken vi ville av dom 3-4 olika modeller dom hade. Perfekt, da kunde vi ju testa en annan an den vi hade sist. Nar vi kom ut pa parkeringen fanns det bara en modell kvar. Samma som sist. Men den var ju fantastiskt bra, sa vi blev hur nojda som helst. Skont med bil igen, man tar sig inte langt annars. (typ 3 mil pa 6 timmar).
Dagen efter sa skulle vi antligen aka och hamta bagaget, vi var dar tidigt pa morgonen for att det inte skulle bli nagot strul. Vi skickades runt bland personalen innan vi slutligen fick veta att dom inte hittat vaskorna an. En vecka och vaskorna var alltsa fortfarande forsvunna. Vi vantade i en timme eller sa innan vi fick veta att min vaska var aterfunnen, den skulle bara igenom tullen. YES, antligen far linserna och synen tillbaka. Tomas vaska var fortfarande pa rymmen. Vi vantade en timme till innan en annan ur personalen kom och berattade att dom antligen hittat min vaska. Igen? Det var bara att vanta. Tillslut gick jag till bilen for att hamta lite vatten och foda. Nar jag gick bland allt folk motte jag hjalten, han som skjutsade oss runt halva delstaten. Nar han fick veta laget svor han lite, gick in i terminalen och skallde pa nagon, fem minuter senare kom vara vaskor. Ibland har man tur ocksa.
Vi korde sedan raka vagen mot Key West, dar vi befinner oss nu. Vad vi ska hitta pa framover vet vi inte riktigt. Den som kommer med ett riktigt bra forslag far en present eller tva
/Klas
Trevligt, trevligt!
Risk for langt inlagg idag, sa om du i likhet med allas var Tomas somnar varje gang han lasar mer an hundra sammanhangande ord, las i etapper! :)
Det har varit lite tungt ett vecka eller sa nu, men vi lever. Forklaring kommer, men forst maste jag ju beratta hur det loste sig med parkerna i Orlando. Vi blev forbannande over att det fanns for manga att valja pa, akte ut och korde bil tills vi stotte pa nagot bra. Kennedy Space Center! Hur bra som helst och riktigt intressant.
Efter rymdstallet korde vi raka vagen ner till Miami for att aka pa kryssningen. Det var da all misar borjade. Vi kom till hamnen, lamnade ifran oss vaskorna till personal som skulle ta dom ombord pa fartyget. Da insag jag att passet var i den vaskan. Jag har under resan haft mitt pass i den storre vaskan, for att jag inte ville bara med mig passet hela dagarna nar vi anda bara skulle vara i samma land. Eftersom vi ju bara skulle ga ombord pa fartyget och inte ta oss till nagot annat land forran om nagot dygn sa kandes det hyfsat tryggt anda. Annu skonare kandes det nar vi sag skyltarna om att man skulle ta fram biljetterna och ID. Hade ju korkortet pa mig och killen i kontrollen sa att det inte var nagot problem. Vi tog oss igenom resten av sakerhetskontrollerna, anda till en liten disk dar dom ville se ID och biljett igen. Denna gangen ville dom ha pass. Forklarade som det var och fick till svar att det var inget problem, dom skulle fixa dit vaskan. Tur att jag har en sjalvlysande vaska och att jag hade fyllt i alla lappar med namn och hyttnummer som blev fastklistrade pa vaskan. Dessutom, skont att vi var dar i tid (3 timmar innan avgang), samtidigt som jag irriterade mig pa att jag strulat till det. Vi blev visade till ett rum nagra meter bort dar vi skulle vanta en stund. Vi vantade och vantade. Vantade en stund till. Tillslut borjade vi bli lite nervosa och allt mindre folk borjade befinna sig i terminalen. Sa smaningom kom en man ur personalen och berattade att vaskan var forsvunnen, men det var bara att vanta en stund till. Tick tack. Vi fick inte sa mycket information under tiden, men 90 min innan avgang kom samma man och forklarade lite nervost att vaskan verkligen var forsvunnen och att det inte skulle bli nagon ombordstigning utan vaskan. WHAT? Vantade ett tag till, ingen vaska.
Det hela slutade med att vi inte fick komma ombord, inte fick vi heller nagra vaskor eftersom dom var forsvunna. Vi blev tillsagda att komma tillbaka nar fartyget atervande en vecka senare. Dessutom var vi tvunga att ga ut darifran for dom skulle stanga. Nummer till taxi och ambassaden fick vi. Tack. Med kladerna vi hade pa oss, bors och en telefon batteri och laddade borjade vi promenera mot centrum . En man som sett oss i kontrollerna undrade vad som hade hant. Vi forklade och fragade hur langt det var till narmaste 7-Eleven. 10 kilometer eller sa. Han skulle samma vag och hade stor tom bil. Tyvarr fick han enligt policyn inte hjalpa oss sa lange han var i narheten av hamnen. Skulle nagot handa sa skulle vi ju stamma kryssningsforetaget pa massa miljoner och sa. Han tyckte synd om oss anda och letade fram nagon annan som erbjod oss lite lift. Det visade sig vara en riktig hjalte som spenderade en hel kvall med att skjutsa omkring oss for att hitta ett perfekt stalle att bo pa. Omradet vi hade borjat traska mot visade sig vara ett omrade man bara akte igenom valdigt fort och med lasta dorrar om man inte ville bli ranad.
Vi letade reda pa narmaste affar och kopte tandborstar och sant innan vi gick till rummet och surade. Forsokte kopa linser ocksa men det gick ju inte utan alla papper. Jag kom da pa att jag kunde ju kopa linsvatska och anvanda samma linser flera dagar. Det fick jag inte kopa eftersom dom misstankte att jag skulle anvanda endagslinserna flera dagar. Da skulle jag ju kunna stamma optikern. Det var ratt deppigt den kvallen. Manga olyckliga omstandigheter, men hade ju bara tagit ur passet innan hade det ju inte varit nagot problem. Dalig somn den natten.
Efter ett tag kom vi fram till att skulle vi leva utan alla saker sa kunde vi lika garna gora det pa stranden. Vi borjade traska mot havet och gick igenom ett av alla omraden med ENORMA hus. Kan man ens kalla det hus? Palats? Hur som helst sa hittade vi ett riktigt bra rum vid stranden dar vi bodde 4 natter. Var kost bestod av burkmat och nudlar. Vidrigt, aldrig mer!
Nast sista kvallen sa tankte vi ga ut och kolla nattlivet en stund, traffade pa en kille som salde blinkade solglasogen och annat skrap. Han var fran Uganda och hur trevlig som helst. Han skulle in mot centrum, dar all fest var. Vi hade ju inget annat for oss sa vi fragade om vi fick folja med och vara levande skyltdockor for det han forsokte salja. Det slutade med att hans overordnade kom och hamtade oss i en grymt fin Jaguar och skjutsade oss dit vi skulle. Vi var livradda hela vagen. Dom sag ut som riktiga maffiakillar och sag livsfarliga ut. Vi satt helt tysta, anda tills en av dom fragade ; Are you selling? Menar han vapen, knark eller blinkande solglasogon? Eeeh...No? Marknadsforingen blev riktig succe och alla kom fram och var hemskt imponerande. Tyvarr var ingen sugen pa att betala, men var van bytte till sig massa cigaretter istallet. Efter en timme eller sa, ringde han maffiakillarna igen och lamnade tillbaka sakerna for att ta oss runt i stan istallet. Fulla med blinkande prylar sa yrade vi omkring anda tills tidig morgon. En av dom basta festkvallarna hittils i livet, utan tvekan!
Projektet dagen efter var att ta sig typ 3 mil till flygplatsen for att hamta ut bilen vi hyrt. Vi sov ut och tog det ganska lugnt. Hur lange kunde det ta liksom? SEX TIMMAR! Vi fick byta buss typ hundra ganger. Att bussarna stannar var femte meter eller sa gor det ju inte smidigare precis. Men vi kom fram tillslut och fick en glad overraskning. Vi hade hyrt billigast mojliga bil eftersom vi hade en ratt sa dyr forra gangen. Det visade sig att uthyraren hade hemskt manga convertibles over och fick behova bara lagga till nagon hundralapp for att fa en storre bil utan tak. Vi fick dessutom valja vilken vi ville av dom 3-4 olika modeller dom hade. Perfekt, da kunde vi ju testa en annan an den vi hade sist. Nar vi kom ut pa parkeringen fanns det bara en modell kvar. Samma som sist. Men den var ju fantastiskt bra, sa vi blev hur nojda som helst. Skont med bil igen, man tar sig inte langt annars. (typ 3 mil pa 6 timmar).
Dagen efter sa skulle vi antligen aka och hamta bagaget, vi var dar tidigt pa morgonen for att det inte skulle bli nagot strul. Vi skickades runt bland personalen innan vi slutligen fick veta att dom inte hittat vaskorna an. En vecka och vaskorna var alltsa fortfarande forsvunna. Vi vantade i en timme eller sa innan vi fick veta att min vaska var aterfunnen, den skulle bara igenom tullen. YES, antligen far linserna och synen tillbaka. Tomas vaska var fortfarande pa rymmen. Vi vantade en timme till innan en annan ur personalen kom och berattade att dom antligen hittat min vaska. Igen? Det var bara att vanta. Tillslut gick jag till bilen for att hamta lite vatten och foda. Nar jag gick bland allt folk motte jag hjalten, han som skjutsade oss runt halva delstaten. Nar han fick veta laget svor han lite, gick in i terminalen och skallde pa nagon, fem minuter senare kom vara vaskor. Ibland har man tur ocksa.
Vi korde sedan raka vagen mot Key West, dar vi befinner oss nu. Vad vi ska hitta pa framover vet vi inte riktigt. Den som kommer med ett riktigt bra forslag far en present eller tva
/Klas
Trevligt, trevligt!
Kommentarer
Postat av: Mia
Inte för att vara dum.. Men det var på tiden.. Ni har haft för mycket flyt!! Men att inte ha resväska på en vecka, önskar jag ingen.. Nä 16 dagar kvar till jul. nu har man en lärare som svär som en liten flicka och använder liknelser (för vissa termaer) såsom engångsligg, rugguggla och liknande
Trackback
